Jag vaknar tidigt även denna morgon och inte är det "frukosten" som får upp mig ur sängen. Fortfarande har det inte kommit någon biljett eller ens något svar från American Airlines. Idag ska Armin flytta över till ett annat hostel han varit på tidigare. Han verkar tycka stämningen är bättre där borta. Det jag har sett av stället verkar helt ok men lite väl kaotiskt. Det verkar vara någon slags högljudd fest i lobbyn varenda gång jag går förbi. Det är skönt att kunna ha åtminstone lite lugnare om man vill.
Jag känner mig oinspirerad att göra något som kräver någon som helst längre förflyttelse idag. Jag behöver dessutom ordna med det sista inför Costa Rica. Dagen flyter förbi ganska obemärkt. Under eftermiddagen är det marinan som kallar. Det är nästan folktomt sånär som på en ensam kille på en bänk. Jag sätter mig vid kajkanten och tittar ut över vattnet. Idag är det skönt att bara vara själv med sina tankar. Försöker att inte tänka på det som var men då och då skär dessa tankar igenom den tunna bubblan som vassa rakblad.
Det är en konstig känsla, både lättnad och sorg. Jag sitter kvar en liten stund och låter tankarna löpa fritt.
 |
| Miami marina, south beach |
Jag har sett honom innan. Vi har hälsat ett antal gånger men jag har aldrig pratat något längre med honom. Han ser nästan ut som en hemlös tomte. Ovårdat spretigt skägg, väderbiten hy och en övervikt som sitter mest runt buken. Här har ni mannen som gav dålig andedräkt ett ansikte utåt, en elak tanke vilken jag senare märker är en högst falsk anklagelse. Han presenterar sig som Paul då han slår sig ner bredvid mig i "baren" där folk sitter med sina datorer. Det hade kunnat bli en alldeles utmärkt hostel-loungebar men fyller absolut sin uppgift som laptophub bra också. Paul fortsätter konversera och väcker en nyfikenhet inom mig att få reda på vem den här mannen egentligen är. Att han är en kändis bland personalen här har jag redan märkt. Han måste ha bott här ett bra tag. Att han är amerikan har hans dialekt för längesedan avslöjat men varifrån i USA han kommer kan jag såklart inte höra. Jag försöker läsa mina viktiga mail utan att för den delen vara otrevlig. Försöker så gott det går att ge honom lika mycket uppmärksamhet som datorskärmen. Det verkar fungera för Paul pratar på. Jag märker att han inte ofta tittar mig i ögonen då han pratar så att jag sneglar då och då åt datorns håll för att avsluta det jag håller på med gör nog ingenting. Jag har fått ett mycket märkligt svar från ett hotell jag varit i kontakt med. Jag visar Paul mailet och undrar om man tar en avbokning av ett hotell som något personligt i Costa Rica. Paul skrattar till och menar på att det säkert bara är ett skämt. Jag fastnar resten av kvällen med Paul. Jag får veta att han är en bra bit över 70, har jobbat som sportcoach på en skola och dessutom rest massor i centralamerika och även jobbat som lärare i Honduras. Även fast han mest gillar att prata om sig själv tycker jag att vi har en givande konversation. Han är intressant den där Paul och inte har han någon dålig andedräkt heller.En öl och några timmars prat senare bestämmer jag mig för att somna in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar