 |
| Armin, Filipino-Amerikanen från västkusten. |
Jag vaknar tidigt. klockan har inte hunnit slå sju då jag kliver upp för att dra nytta av den fria frukosten som ska ingå. Den är säkert inte bra tänker jag men man kan nog äta sig något sånär mätt i alla fall.
Besvikelsen låter inte sig väntas på. Vad är det här? frukosten består av en liten vit påse innehållandes en bagel lite färskost och sylt. I köket finns kaffe, nutella och en bagelrost. Frukost? Hur kan man ens kalla det här för frukost? Om amerikanarna endast äter det här till frukost får de bre på bra med nutella för att bli så feta som det sägs att de är. Men detta är ju Miami. Här är alla snygga och smala. Kanske är det bageldieten som gör det. Kanske kan jag hålla vikten trots allt under den här resan.
Efter "frukosten" har jag en del att ta itu med. american airlines har inte skickat mig min biljett till San Jose än, jag har inte clearat något boende i santa Teresa än och jag måste ordna med transport från San jose till Santa Teresa. Jag letar runt på American Airlines hemsida efter ett sätt att kontakta dem. Ja det kunde man väl ha väntat sig. det är i princip omöjligt att hitta ett vettigt sätt att kontakta dem på. Jag hittar till sist en mailadress dit jag vänder mig med mitt problem.
Armin trillar ut från rummet sömndrucken och med en otroligt rolig morgonfrisyr. Det ser ut som han har två skateboardramper på huvudet.
-Godmorgon, sovit gott?
De vanliga artighetsfrågorna igen för att starta konversationen lite sådär morgonförsiktigt.
-Jag har inte sovit mycket alls svarar han. 5-6 stycken snarkade något så sjukt.
-Ja jag vet men jag lyckades somna om och sova mig igenom det.
-Jag måste antagligen byta hostel idag.
-Jasså? varför då?
-Det skall tydligen vara fullbokat här och det verkar det vara på det andra stället där jag vanligen sover också.
-Har du kollat hostel world?
-Nej inte hunnit än.
Vi sätter oss i loungen och kollar efter hostel till Armin.
-Du..... Hostel world säger att det visst finns lediga rum här. Sexbäddars mixed dorm ska finnas.
-Jasså??? Jag får prata med killen i receptionen.
Det dröjer ett litet tag sedan kommer Armin tillbaka.
-Han säger fortfarande att det är fullbokat. Han påstår att internet är en helt annan sak.
-Konstigt. Vad skulle hända om du bokade via intrnet då?
-Ingen aning men jag tänkte testa.
Det där med om det finns lediga bäddar eller inte är ofta en väldigt flytande sak på de flesta hostel. Har ingen aning om varför men jag har märkt att det varit så på flera ställen. Även om de har bäddar lediga säger de att det är fullt. Armin bokar ett rum via nätet och får till och med bokningsbekräftelse. Jag går förbi honom när han står i receptionen och visar sin bekräftelse.
-Vad är det du inte förstår? Vi är fullbokade idag, säger killen i receptionen. det är en annan nu än han som hjälpte oss tillrätta igår. Den här killen bryter på ryska låter det som och han verkar inte lika mild i tonen som killen från igår.
-Det spelar ingen roll vad internet säger du har ingen säng här för vi är fullbokade. Har du svårt att fatta eller?
-Men jag har ju en bokning här det ser du väl?
-Jag skiter i din bokning. Det är fullt här. Din bokning får du diskutera med Hostel world.
Armin kommer bort till mig där jag sitter i loungen och ser lite bekymrad ut.
-Jag får nog vinka adjö till de depositionspengarna för han säger att jag inte har någon bokning.
-Jo jag hörde det. Han behövde väl inte vara så otrevlig i alla fall. Klart du förstår att det var fullt men ibland så bokar ju internetsajter upp platser för att kunna sälja. Det kunde ju lika gärna varit en sån grej.
-Ja jag vet. Jag måste checka ut om några timmar. Får försöka att hitta något innan dess.
Jag fortsätter att planera min resa medan Armin letar Hostel. det går en liten stund och när jag tittar upp från mitt planerande ser jag att Armin pratar med killen bakom disken igen.
-De hade fått en avbokning.
Armin kommer ut från receptionen och ser lättad ut.
-Hur gick det med depositionen då?
-Jo han tog det på min bokning så han räknade av den.
-Var han tvungen att vara så otrevlig för att sen plötsligt ha ett rum?
-Nej precis. Kanske var det så att den avbokningen var det som syntes på Hostel world. Jag får inte kasta in mina grejer i det nya rummet innan klockan 13. Ska vi ta en runda i South Beach?
-Absolut det gör vi.
 |
| My brother just married a two headed lady. Is she pretty you ask! well yes and no |
 |
| Will wilbur or will orville be mr right? |
 |
| Finns den i Large??? |
Efter att ha dragit runt på stan ett tag beger vi oss tillbaka till vårt hostel. Armin packar in sina saker i det nya rummet och sedan sätter vi oss för att bara ta det lugnt och lyssna på musik.
-Ska vi dra och luncha i designkvarteren?
Armin är sugen på fläskstek och vet ett bra ställe i designkvarteren.
-Är det långt dit och hur tar vi oss dit?
-Jag pratade med restaurangen och de slutar att servera lunch vid 15 så vi har lite halvbråttom. taxi vore bäst. Vi kan ta buss men det är lite krångligare.
-Hur mycket kostar taxi?
-Det är inte dyrt alls.
-I Sverige är det ganska dyrt.
-Det är det inte här.
Vi hoppar in i en taxi och jag märker ganska snart att det är ungefär samma taxa som i Sverige. Nåja, skitsamma. Jag ville ju ändå se de kvarteren och lite mat på det just nu skulle inte sitta fel efter den rent ut sagt fattiga frukosten. Taxichauffören har en väldigt speciell aggressiv humor. Han skämtar om att vi gör honom arbetslös som går överallt istället för att ta taxi. Han vägrar dessutom släppa oss i början av kvarteren vi ska till utan han vill köra oss ända fram till dörren på in till restaurangen.
-Du kan släppa oss här. Jag hittar till stället.
-Nej nej. Jag kör er ända fram. Jag vill se var det är också.
Det är tydligt att han redan vet var det ligger. Armin har inte sagt en adress ens och ändå kör chauffören direkt dit utan en enda felsväng. Det är så otroligt tydligt att han ville klämma ut alla dollar han kunde ur oss.
 |
| Väggmålning i designkvarteren |
Vi slår oss ner vid ett bord och beställer in vår mat.
-Det var konstigt. Jag vill minnas att fläsksteken fanns som huvudrätt. Den står under apertizers här.
-Vi kan väl beställa in det så beställer vi bara mer mat sen om vi skulle vara mer hungriga.
Vi beställer in vår mat och även fast det är en ganska generös portion som dessutom smakar otroligt gott så blir vi inte mätta.
Efter att ha tpå en pizza bestämmer vi oss för att ta en sväng och kolla runt i kvarteren.
Besvikelsen kommer ganska fort. Designkvarter? Det här skiljer sig inte nämnvärt från South beach. Visst det finns lite mer fancy butiker här men det mesta är stendött och det verkar inte vara här som saker händer. Efter 15 minuter e vi redan trötta på stället och bestämmer oss för att försöka att gå hem istället för att ta buss. Vi börjar vår vandring mot South beach och det dröjer inte länge innan vi stöter på vårt första hinder. Det är en stor hårt trafikerad bro som inte ser ut att ha något gångstråk. South beach är en
ö och vi måste över vattnet.
-Låt oss gå fram till vattnet o se om det finns någon gångbro åt något annat håll, säger jag.
Vi kommer fram till kanten och ser en massa sjöfåglar och höga byggnader men ingen gångbro. Jag vänder mig om och får se att Armin står och pratar med en uniformerad man. Jag går fram till dem och hinner ungefär uppfatta "So we wont be arrested then?"
-Vi kan gå vid sidan av vägen. Där ska vara en rätt bred gång där vi kan ta.
Killen i uniformen hade informerat armin om att det är många som både går och åker bräda över bron. Det fanns ingen risk för att polisen skulle ta en. Det var tydligen fullt lagligt att gå där. På kartan såg det dessutom ut som att vi skulle hamna precis vid vårat hostel om vi bara kom över bron. Hur fel vi hade anade vi inte då.
Tre till fyra timmar senare efter möte med skateboardåkande modeller, armhävningar i vägdike, ett antal omvägar och felsvängningar närmade vi oss vårt hostel. Mörkret hade hunnit lägga sig och innan jag var framme och störtade i säng hann jag med att se en väldigt filmisk polisarrest. Ur en megafon hördes en barsk polisröst. "Hey maám... Pull over"
Sen gick proceduren vidare precis som på film. Den sedvanliga gången mellan polisbilen och den stoppade bilen, pratet i radion med kollegerna samt den skamsna och rädda blicken från kvinnan i bilen då hon visar sitt körkort. Jag har ingen aning varför hon blev stoppad eller vad som hände sen. Jag trampade på den sista biten och störtade i säng då jag väl hittade hem igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar