Dag 4: En limousinefärd gör inte musiken bättre

Klockan är runt sju på morgonen då jag vaknar till liv. Kan inte förstå vad det är som gör att jag vaknar utsövd såhär tidigt. Hemma skulle det aldrig hända inte ens på sommaren. Min Iphone ligger på golvet och baksidan är splittrad. Hade tydligen somnat med den och sen vält ner den i sömnen från våningssängen. Av någon anledning blir jag inte arg, något jag skulle blivit om det hänt hemma i Sverige. Jag äter min frukost och försöker sen än en gång lösa biljettproblemet med American Airlines.
-Hej, finns det uttag så jag kan ladda min dator också?
Jag tittar upp från datorskärmen och svarar killen som frågat.
-Självklart.
  Killen slår sig ner brevid mig och presenterar sig som Joe Lee.
-Jag är här bara över några dagar förr att kolla på en baseballmatch. Bor egentligen i New York, en väldigt hård stad men Brooklyn passar mig perfekt. Håller mig borta från Manhattan och innerstaden så mycket jag kan.
-Har du flugit med American Airlines någon gång?
-Ja.
-Hur fungerade det? Fick du en biljett skickad till din mail? Jag har problem och har bara fått ett confirmation number.
-Jo jag fick biljett men jag tror de försöker lura mig. Försöker att checka in online men kan inte göra det då sidan säger att det bara finns merkostnadsplatser kvar. Jag tror de vill att jag ska komma till flygplatsen och få höra att alla vanliga platser är upptagna så jag blir tvungen att betala för en stol som kostar mer. Men du borde ringa och prata med dem om din biljett.

Efter att ha pratat ett tag med en automatisk röst för att förklara vilket flyg problemet gäller svarar till sist en kvinna. Efter att ha förklarat mitt problem säger hon att det kan bli så ibland om man bokar från ett annat land pga tidsskillnaden. Jag tycker det låter väldigt konstigt men godtar ändå förklaringen.
-Det enda du behöver göra nu är att betala din biljett på flygplatsen. Du har en bokning så det kommer inte vara något problem. Du kommer inte att behöva betala mer än det priset du fick då du bokade din resa.
Lättad lägger jag på luren men kan ändå inte helt släppa tanken på att det säkert kommer krångla då jag väl befinner mig på flygplatsen.

På kvällen hamnar jag med Paul igen och diskuterar religion och politik. Vi har inte riktigt samma åsikter då det kommer till religion. Vi pratar ett bra tag innan jag tröttnar ochdrar mig in till sängen för att läsa på lite i guideboken.

*DING*
Det plingar till i telefonen. "Vad gör du? Vill du med ut ikväll?" Det är Armin som skriver. "Hej jag ligger bara här och gör i princip ingenting. Läser på lite om centralamerika bara" "Sluta upp med det ta med dig 15$ plus ett leg och kom hit. Vi ska ut på klubbrunda med vårt hostel och för 15$ kommer du in på alla ställena" "Ge mig en halvtimme så hinner jag duscha också" Jag kastar mig in i duschen direkt och byter om för att sedan bege mig bort för att möta upp Armin. Det är fullt med folk som festar i lobbyn som vanligt men idag är det verkligen knökfullt. Armin presenterar mig för några av de nya vänner han träffat på hostelet. De flesta ser väldigt unga ut och jag känner mig gammal och felplacerad. De verkar ju i alla fall trevliga så jag betalar och hänger på.  Första anhallt är en liten bar/klubb några kvarter bort. Ha er legitimation redo för vi är snart framme skriker killen som skall visa oss runt mellan klubbarna. Folk börjar köa utanför och vakten lyser med sin ficklampa och granskar noga varje leg innan han släpper in folk i lokalen. När det väl är min tur sträcker jag fram mitt leg mot vakten. Utan att ta emot det tar han en snabb titt på mig och vinkar in mig i lokalen. Vafaan??? Tack för den. Om jag kände mig gammal innan känner jag mig uråldrig nu.

Vi sätter oss ner och tar en öl och pratar lite om allt möjligt. Musiken är inte det bästa jag hört men förvånadsvärt genolidligt ändå. Det dröjde det inte länge innan det blev ändring på. Kvällens DJ entrar sitt bås och det är tillbaka till det gamla vanliga igen, skitmusik med en och annan skräplåt emellan. SUCK Det spelar fan ingen roll var man än är, tänker jag för mig själv. Om det är Singapore Stockholm eller miami spelar ingen roll för det spelas samma hjärndöda RnB och radioskvalspop överallt. Jag har ett stort partyhandikapp och jag hatar det. Jag kan verkligen inte dansa till musik jag inte gillar. Det kryper i hela kroppen bara jag försöker. Kan inte ens för en stund bara strunta i vad jag tycker om låtarna som spelas och bara dansa med och ha kul. Jag gillar inte att det är så och jag har försökt så många gånger att bara släppa det och dansa ändå men utan att lyckas.

Det är ca 20 minuter tills vi ska vidare så jag går ut och väntar utanför på de limousiner som det sagts ska ta oss till kvällens höjdpunkt. Här ute slipper jag höra musiken och kan tänka klart. Två stora limousiner rullar upp framför klubben. Folk tycks bli överlyckliga och jag kan se att deras partyhumör stiger med flera hundra procent. Vi trycker in oss i bilen och det dröjer inte länge förrän tung amerikansk hip hop ljuder ur högtalarna. Det är en av de gamla sedvanliga korkade texterna om big asses, money och ladies hängandes i klasar runt halsen. Det här känns i alla fall mer som att jag är i Miami än den hjärndöda RnBskiten från klubben. Väl framme är det en lång kö in till klubben. det ser ut att vara ett stort komplex. Vi är tydligen VIPgäster och får gå förbi alla andra som köar. "Here is your golden ticket" säger samma kille som tidigare skrek om att ha legitimation redo och ger mig en liten papperslapp. Jag hinner inte mer än komma in och höra vad som spelas innan jag vänder mig om och går ut igen. Varför gör jag det här mot mig själv?, tänker jag på vägen hem. Jag tycker ju inte att det är roligt på de där ställena. Det spelar ingen roll om man åker limousine till klubben för musiken blir inte bättre för det. Jag går förbi ett snösprejat fönster med juldekorationer och påminns om vilken månad vi faktiskt befinner oss i. Det gick fort att glömma snön och kylan i Sverige. Tar en pizza på vägen och trillar sedan hemåt för att gå till sängs direkt. Imorgon flyger jag till Costa Rica.