-Hola. Hablo espanol?
-No, no hablo espanol.
Vet inte varför men på något sätt känns det skönt att chauffören inte kan engelska. Jag kommer kunna sova i bilen utan att behöva känna att jag borde hålla honom sällskap istället. Vi åker ett tag sedan stannar vi till vid ett lite lyxigare hotell än jag sovit på. Det hoppar på ett par som verkar prata spanska. De pratar en del med chauffören medan jag slumrar in. Ungefär halvvägs till hamnen där jag skall ta båten över mot Santa Teresa hoppar de av och jag är ensam bak i bussen igen. Fortsätter att sova tills vi når hamnen i Puntarenas.
Av någon anledning jag inte får reda på så kommer inte färjan jag skulle ta. Enligt min chaufför behöver jag vänta dos hora dvs två timmar. Passar på att få mig något att äta under tiden. Menyn har bara västerländska rätter så jag får nöja mig med det. Beställer in en Hamburgesa speciale och förväntar mig kanske inte en gourmetburgare men iaf något lite extra då den faktiskt heter speciale. När maten väl kommer in är det en sorglig bit burgare mellan två skivor formbröd samt lite strips och majonäs. Jo det här var verkligen speciale fast på motsatt sätt mot vad jag hade hoppats. Om de ändå hade haft lokal mat istället.
När jag kommer tillbaka till hamnen börjar ett gäng tjejer som också väntar på båten prata med mig. Två av dem är från Holland och två från Californien och de blir ett perfekt sällskap i väntan på båten och hela resan över mot santa Teresa. Det visar sig att de är på väg mot Montezuma för att möta upp några vänner som redan är där.
Ölandskapet vi passerar igenom är otroligt vackert och påminner mig om ett mini-Halong bay dock inte lika dramatiskt och inte lika många öar. Tjejerna från holland drar upp en bunt vykort på cirka 30 stycken och börjar skriva.
-Hur många vykort har ni egentligen?
-Jo det är en del. Vi har skjutit på att skriva så länge nu. De här korten är från Nicaragua.
-Det är klart att det är mer personligt och kul att få ett vykort men jag hade aldrig orkat skriva så många.
-Vi gör det lite på kul också för att se om de kommer komma fram. Oftast så blir det ju att man postar vykorten då man redan kommit hem.
-Haha ja det är sant.
De fortsätter o skriver sina kort och det är inte direkt lite de skriver heller. Varje kort är helt fyllt av bokstäver o meningar så det knappt finns plats för någon adress.
 |
| Vykortsskrivande tjejer från Holland |
Båten lägger till i hamn, jag tar mina saker och säger farväl till mina väldigt trevliga färdkamrater. Jag hoppar in i en ny shuttle. Det krävs fyrdjulsdrivna bilar här då vägarna är väldigt dåliga och oftast håliga och väldigt dammiga . Den här gången kan både föraren och en annan lokal kille som åker med engelska. De berättar för mig om varje liten by vi åker igenom, folkmängd lite historia etc. Jag kan inte säga att jag la det på minnet men det var ett otroligt trevligt sätt att bekanta sig med omgivningen på.
Väl framme på mitt hostel går jag till receptionen för att checka in. Allting verkar väldigt förvirrat när jag visar dem min bokning. Jag vet att hostelet i bokningen hette Santa Teresa hostel men i beskrivningen hette det Mini Hostel. Jag började undra om jag kommit fel men platsen verkade överensstämma med de bilder jag sett tidigare.
-Stämmer det inte? Är det här inte rätt ställe?
-Jo jo... Vår internetbokning har legat nere ett tag bara så jag kan inte se din bokning men vi får göra en manuell incheckning istället. Kommer du ihåg hur mycket du hade kvar att betala.
Jag visar honom mitt kvitto.
-Jag skulle ha ett rum med en dubbelsäng och en enkelsäng stog det då jag bokade.
-Okej, jag tror jag vet vilket rum det är.
-Ska jag betala nu eller när jag checkar ut.
-Vi vill gärna att du betalar nu.
-Absolut. Kan jag få sätta in mina saker i rummet först bara.
-Visst jag ska visa dig dit.
Killen i receptionen ser ut som en typisk surfkille från USA med bara en sak som förstör den bilden, han bryter nämligen på tyska. Den söta tjejen som stått bredvid honom i receptionen hela tiden har jag svårare att placera. hon pratar bra engelska men det är något som inte stämmer i hennes dialekt. Jag blir ledd till mitt rum som ligger på baksidan ganska nära ingången. Oj vad sunkigt det ser ut. det ligger löv på golvet och sängkläderna ser skitiga ut. Det är väldigt spartanskt vilket jag är van vid men det här verkar dessutom lite halvt fallfärdigt och skitigt. Jag börjar känna att jag gjort fel val av hostel.
-Stod det AC i bokningen?
-Ja det gjorde det.
-Sara, hur sätter man på AC:n?, skriker surfkillen med sin tyska brytning.
-Den fungerar inte.
-Hmmmm.. hur gör vi nu?
Vi går mellan de olika privata rummen men inget av de andra har AC.
-Det är inte direkt viktigt för mig med AC säger jag men jag har ju faktiskt betalt för det.
-Du kan få fem dollar avdrag för varje bokad dag.
-Låter perfekt. Så gör vi.
 |
| Längan med privata rum |
Jag packar upp en del av mina saker och går sedan ut till chillouten för att kontakta Johannes via internet. Jag gillar vad jag ser. Chillouten är ett litet ställe under tak med bord stolar och hängmattor. Det sitter redan några där så jag slår mig ner och hälsar på dem. Min första känsla om att det här stället var fel ställe för mig spolas ganska snart bort. Stämningen är mycket välkomnande och de som bor här verkar vara mycket trevliga.
Loggar in på facebook och ser ett meddelande från Johannes, något i stil med "Var är Skåningen? Lost in translation?" Jag skriver till honom direkt och han svarar otroligt fort. Några minuter senare dyker han upp och vi går ner till stranden för att avnjuta några kalla öl i solnedgången. Det blir en tidig kväll och jag slocknar rätt fort efter vi har varit och ätit.
 |
| Marion, en mycket trevlig tyska boendes i Barcelona |
 |
| Johannes |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar